EURO utan Grekland skulle bli starkare, eller?

Nu fattar jag inte det här med euro och Grekland och varför det skulle vara kris. Vore det inte klokare att låta grekerna hoppa av euro och återställa drakmer eller vad deras valute nu hette?
Utan Grekland, som bara drar hela eurozonen tillbaka, kommer EURO att vara starkare.
Eller?

Troglodyter my ass

Icke för satan så har man mer spårväg än Stockholm alldeles bortsett från de linjeneddragningar du nämner. Men jag är lite nyfiken på hur du menar med troglodyter i Wien och här i Svea Rikes huvudstad? På vilket sätt menar du att utvecklingen går mer och mer mot grottmänniskor; för det är väl det man menar med troglodyter?
Detta samtidigt som spekulationerna sätter igång om vem som har rätt i dissekeringsdebatten.
Icke för satan!

Nattens fundering om våld

En sak tror jag vi får vara beredda på, och det är att om Mubarak är villig till politisk kompromiss uppstår en helt ny situation i Egypten. Eller Israel. Då försvinner inte endast de ekonomiska sanktioner som begränsat terroriststämplade Hamasregeringen, utan möjligheten till en bestående fred som grundar sig på att en genuin palestinsk folkvilja blir verklighet.

På Västbanken har USA utbildat en palestinsk säkerhetstrupp åt president Mahmoud Abbas i syfte att Israel ska släppa kontrollen över två städer. Tanken är att stärka den moderata palestinska linje som i längden också ska utgöra en motvikt mot Hamasregeringen på Gazaremsan.

Samtidigt pågår det en febril diplomatisk aktivitet i USA. Israels utrikesminister Tzipi Livni och president Mahmoud Abbas har diskuterat med Bush-administrationen och får fortsatt starkt stöd för sin moderata linje. Diskussionerna om den palestinska framtiden har fortsatt i FN-skrapan. Bland annat har utrikesminister Livni lyft fram frigivningen av den israeliska soldaten Gilad Shalit, vilket den finska presidenten Tarja Halonen har med ett finger i spelet. Då genom det finska ordförandeskapet i EU.

Inget emot

Jag har så gott som inget hem eller i alla fall ingenstans där jag känner mig hemma. Huset jag lever i är inte mitt hus, det råkar bara vara min familj som bor där tillfälligt. Kompisarna jag umgås med är inte mina kompisar, det är någon annans men de har förväxlat oss. Orden jag säger är inte mina det är någon annan som uttalar dem. Handlingarna jag gör vill jag inte göra det är någon annan som utför dem. Jag vill hem till mitt gula flickrum, med min loftsäng och min kanin. Där vill jag sitta med Maria och John och dricka te. På kvällarna vill jag gå ut och prata med Jesper och Diana och leva det liv jag gjorde förr. Inte förren jag är tillbaka i mitt gula flickrum på Norra Esplanaden 11A är jag hemme och eftersom jag aldrig kommer komma dit igen är jag för evigt hemlös.

BWO:s Alexander Bard utnämnd till heteroikon!

En månads gammal nyhet egentligen men skit så aktuell nu...
(klippt ur SvD Kultur):

Det är en exklusiv och ganska brokig skara, närmare bestämt 22 personer. Endast svenska män, förstås. Några är förvisso mer namnkunniga än andra. De lystrar till sin titel livet ut – oavsett hur länge de i realiteten innehaft den – och efter döden träder de in i historien. Framgång eller misslyckande är inte avgörande, en gång statsminister alltid statsminister och det oavsett om man suttit 23 år som Tage Erlander eller bara en sommar som Axel Pehrsson-Bramstorp 1936.

Vi talar om mäktiga män, regeringscheferna som styrt landet mellan åren 1905 och 2010. De bars fram av och stred för en politisk övertygelse, en vilja att förändra eller rent av bevara delar av det svenska samhället. De flesta utsågs av kungen men merparten efter vunna val där de hade såväl ett parti som stora delar av landets medborgare bakom sig. Under samma lite dryga 100-årsperiod har Sverige endast haft fyra statschefer: konungarna Oscar II, Gustaf V, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf.

Alla dessa statsministrar finns nu presenterade i ett för Sverige unikt bokverk, Sveriges statsministrar under 100 år (Albert Bonniers förlag). Varje bok är på ungefär 130 sidor och de 22 volymerna är samlade i en box. Det är kortfattade men heltäckande porträtt. Huvudredaktörer är Mats Bergstrand, som skrivit om Ola Ullsten, och Per T Ohlsson, som skrivit om Rickard Sandler och CG Ekman. Ytterligare 19 skribenter – statsvetare, historiker och journalister – har medverkat och skildrar statsministrarna från Karl Staaff till Fredrik Reinfeldt.

Dagens skämt är utnämning av Alexander Bard (han från BWO, ni vet) till månadens heteroikon. Är inte gubben allt vad föredetting heter??

Violence besöker Skanska

Vet inte, den där gamla kritiken mot Skanska luktar gammelstoff...

Skanska säger att företaget ”skapar sysselsättning”, när det i själva verket fråntar människor möjligheten att jaga, odla och fiska och leva på sina egna villkor. En av de ”sysselsättningar” som oljeexploateringen faktiskt bidragit till är prostitutionen, för i oljeregionen är kvinnorna de mest utsatta och deras liv kommersialiseras och exploateras. Skanska, med det operativa ansvaret för 5000 oljebrunnar i Latinamerika, våldför sig på Moder jord såväl som på kvinnor i regionen.

Oljearbetare och barnprostitution... På vägen mellan de två oljestäderna Lago Agrio och Coca är bordellerna öppna dygnet runt, alla dagar i veckan. Kvinnorna längs vägen väntar på oljearbetarna. Många kvinnor kommer från kusten i Ecuador eller är flyktingar från det konfliktdrabbade Colombia.

Att köpa sex är inget ovanligt i oljestaden Coca för oljearbetare som lever dubbelliv - två veckor hos familjen i huvudstaden Quito, och två ute på oljefältet, med löner som ligger högt över genomsnittslönen i Ecuador som gör det möjligt att konsumera kvinnors kroppar jämsides med alkohol och droger.

Så jag vet inte riktigt nu...

Tortyr och tortyr

Varför motsätter sig Amnesty tortyr och dödsstraff i samtliga fall?

Tortyr och dödsstraff är grymt, omänskligt, förnedrande, och barbariskt. Därför har FN antagit ett absolut förbud mot tortyr och anser att det vore bra om alla stater i världen avskaffade sitt dödsstraff. Och det blir också allt fler länder som förbjuder dödsstraffet. Amnesty motsätter sig grym, omänskligt och förnedrande behandling av fångar, men inte rannsakan, dom och straff när det gäller olika typer av brott.

Och resultat?

Amnesty hjälper till så att enskilda personer och regeringar får mer kunskaper om de mänskliga rättigheterna, tortyr och dödsstraff. De mest glädjande resultaten är när en politisk fånge friges eller när ett land avskaffar dödsstraffet. Amnesty bidrar också till att förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna.

Saxat från något studentarbete på nätet..
Får en att tänka på krig som befrielse..