Inget emot

Jag har så gott som inget hem eller i alla fall ingenstans där jag känner mig hemma. Huset jag lever i är inte mitt hus, det råkar bara vara min familj som bor där tillfälligt. Kompisarna jag umgås med är inte mina kompisar, det är någon annans men de har förväxlat oss. Orden jag säger är inte mina det är någon annan som uttalar dem. Handlingarna jag gör vill jag inte göra det är någon annan som utför dem. Jag vill hem till mitt gula flickrum, med min loftsäng och min kanin. Där vill jag sitta med Maria och John och dricka te. På kvällarna vill jag gå ut och prata med Jesper och Diana och leva det liv jag gjorde förr. Inte förren jag är tillbaka i mitt gula flickrum på Norra Esplanaden 11A är jag hemme och eftersom jag aldrig kommer komma dit igen är jag för evigt hemlös.